Mjukvara på fyra hjul

Att dagens bilar är mer klimatsmarta och säkrare än någonsin kan vi tacka mjukvara snarare än mekanik för. Men vi har bara sett början av de uppkopplade fordonens framtid.

En kväll när entreprenören Alan Puccinelli var på väg till en middag tvärnitade hans Tesla mitt på den sexfiliga motorvägen. Ett varningsmeddelande dök upp på skärmen: ”Vehicle May Not Restart: Service required”. Och där förblev bilen stående, mitt i trafiken, tills den med skrikande – alltjämt låsta – hjul släpades bort av en bogserbil.

Problemet? Teslans mjukvara var programmerad att automatiskt låsa hjulen och stänga ner alla funktioner när problem uppstod med batteriet – istället för att exempelvis försätta bilen i neutralt läge, så att den skulle kunna flyttas manuellt. ”Njutningen av att leva i den absoluta teknologiska framkanten”, konstaterade Alan Puccinelli sarkastiskt i en tweet.

Incidenten, som fick internationell spridning ifjol, är en påminnelse om i hur stor grad dagens bilar förvandlats till körbara (eller inte) kluster av processorer och datorprogram. Det är mjukvara som hjälper dagens moderna bilar att strypa CO2-utsläppen (om de inte är helt eldrivna) samt erbjuda högre säkerhet och komfort (som långt mer avancerade infotainment-system).

Bilar testas virtuellt

Det är också mjukvara som formar framtidens bilar. Titta bara på Vision EQXX: ett fordon som ser ut att ha rullat rakt ut ur ett futuristiskt datorspel snarare än en fabrik i Stuttgart. Vilket är nästan precis vad det gjort. Mercedes nya konceptbil, med en räckvidd på 1 000 kilometer, skapades till större delen virtuellt, av fyra digitalt distansarbetande team i Tyskland, Indien, Storbritannien och USA. Istället för att producera fysiska prototyper skapades och testades de i VR-världar. Innan bilens däck nuddat fysisk asfalt hade den rullat 300 000 kilometer på simulerad sådan.

Mercedes själva menar att Vision EQXX, med dess förbrukning på mindre än 10 kilowattimmar per 100 kilometer, är ”den nya måttstocken för effektivitet och hållbarhet”. Det virtuella testandet har bland annat resulterat i reducerat luftmotstånd, tack vare chassits radikalt aerodynamiska utformning. Dessutom uppgår energieffektiviteten till 95 procent, att jämföra med de drygt 30 procent en väl utformad förbränningsmotor kan komma upp i. Det biffiga batteriet laddas av solpaneler på taket.

Allt detta är inte bara ett virtuellt skrytbygge. Det är snarare en bred buffé av nya teknologier som Mercedes ordinarie utbud av elbilar är tänkta att plocka från. En föraning av en nära förestående framtid, snarare än science fiction.

Precis som all annan mjukvara samexisterar de i ett digitalt kretslopp.

Uppkopplade bilar är säkrar

Men det kanske mest anmärkningsvärda av allt är att det här inte är särskilt anmärkningsvärt längre. Vi har sedan länge passerat eran då bilarna byggde på mekanik. Idag är de mjukvara på fyra hjul – ”software-defined vehicles”, som de kallas på fackspråk. (Det är ingen slump att produktionen av nya bilar, med alla processorer de inbegriper, drabbats hårt av den pågående halvledarbristen.)

Precis som all annan mjukvara samexisterar de i ett digitalt kretslopp. Dels integreras moderna bilar alltmer i existerande utbud av appar och andra digitala lösningar. Dels blir de bättre och bättre på att kommunicera med varandra.

Det här är en positiv utveckling ur säkerhetssynpunkt, då uppkopplade, mjukvarudrivna bilar på ett elektroniskt instinktivt plan kan undvika kollisioner bättre än människor. Men också sett till underhåll: ju smartare en bil blir, desto mer information kan den tillhandahålla en mekaniker – eller flagga för potentiella problem innan de uppstått. För företag som driver hela flottor av fordon blir det också lättare att överblicka, samt på distans reglera, exempelvis energiförbrukning och servicebehov.

Bilar och städer i ett digitalt ekosystem

Och ändå har vi fortfarande bara skrapat på ytan. Ännu har inte 5G slagit igenom till fullo – ett paradigmskifte som kommer växla upp tempot och göra att ännu mer avancerade beräkningar kan bollas fram och tillbaka mellan enskilda bilar och avlägsna datacenter. Ännu befinner sig självkörande fordon i sin linda. Och ännu väntar vi på den framtid där bilarna blir djupare integrerade i framväxande ”smarta städer”, där all teknologi ingår i samma enorma, konstant uppdaterade ekosystem.

Ett ekosystem som agerar i harmoni för att förebygga problem som trafikstockningar, säkerhetsrisker och energislöseri. En framtid där vi kan äntligen kan prata om ”njutningen av att leva i den absoluta teknologiska framkanten” utan ett spår av sarkasm.