Teknik och hälsospårning börjar vävas samman lika tätt som teknik och kommunikation, så det är ingen slump att alla stora mobiltillverkare har någon form av klocka och hälsosystem. Även om Apple Watchs förstaplats är obestridd är samspelet mellan den bärbara och den fickvänliga prylen också tätt på Androidfronten – det är bara Galaxy-klockor och -mobiler som är populärast i stället för Pixel-referensenheter. Man måste för övrigt inte para ihop en Samsung Watch med en Samsung-telefon, men det är värt att göra det tack vare flera extra hälso- och ekosystemfunktioner, precis som man kan välja ett tillbehör från ett annat märke till en Samsung-mobil. Marknaden för klockor i vid bemärkelse är nämligen mycket varierad: det finns billiga aktivitetsarmband (Xiaomi Smart Band 8), halvsmarta prisvärda modeller (Huawei Watch Fit 3) och svindyra tillbehör för elitidrottare (Garmin Epix Pro), alla med olika fördelar, fokus, batteritid, pris och utseende. Därför presenterade Samsung i år också en varierad kollektion vid sidan av de vikbara telefonerna. Mest uppmärksamhet fick den brutala Galaxy Watch Ultra, som utmanar Apple Watch Ultra, i 47 mm, medan den genomsnittliga användaren får nöja sig med två betydligt mindre Galaxy Watch7-modeller i 44 och 40 mm, som båda erbjuder ett 3 nm Exynos W1000-chip med fem kärnor, 2 GB RAM och 32 GB lagringsutrymme (21 GB är tillgängligt). Jag provade själv Ultra på Unpacked-evenemanget i hemlandet och tyckte att den var för stor. Till testet kom först en förproduktionsmodell av den gröna Watch7 44 mm utan slutligt paket och laddare, och därefter en slutlig, förpackad vit modell på 40 mm, så att jag med den och den senaste programvaran kunde samla in sensoruppgifter under drygt en vecka. Det förvånade mig inte att 44,4 × 44,4 × 9,7 mm-versionen var idealisk för mig, eftersom den ärver AMOLED-panelen på 1,5 tum och 480 pixlar i diameter från Ultra, men batteriet har krympts från 590 till 425 mAh: skärmen på Watch7 44 mm är behagligt stor, utan att boetten blir klumpig. Däremot överraskade armbandets tjocklek och begränsade ventilation mig. I linje med dagens trend ska den överblivna delen av armbandet efter att ha trätts genom spännet inte ledas på utsidan, utan på insidan, instoppad intill handleden. AliceWake tycker exempelvis om detta, men armbandet på Watch7 44 mm är så långt att änden når ganska högt bredvid min handled, och då är bärkomforten inte längre perfekt. Den andra överraskningen stod Watch7 40 mm för, med ett batteri på 300 mAh, ett hölje på 40,4 × 40,4 × 9,7 millimeter och en panel på 1,3 tum respektive 432 pixlar i diameter: på min mansarm tyckte jag att storleken på klockan och armbandet var helt idealisk, med en skärm som inte var farligt liten (men det var förstås betydligt enklare att skriva på 1,5 tum), och modellen kändes märkbart lättare. Samsung tiger förvisso också om hur tunga dessa klockor är med armband (så som mänskligheten faktiskt bär dem): utan armband väger Watch7 40 mm bara 28,8 gram, men med det 50,5 gram, och på samma sätt tillkommer en hel del extra vikt till Watch7 44 mm:s 33,8 gram och Watch Ultras 60,5 gram. Den tredje överraskningen fick AliceWake uppleva: det tjocka armbandet böjer sig inte ned tillräckligt snabbt för att följa den smala handledens kurva, så det blev ett mellanrum mellan armbandet och armen, vilket fick klockan att kännas större än den skulle ha gjort med ett mer följsamt armband. Armbandet kan förstås bytas ut i 20 mm-storlek, men alla bör ändå prova klockan före köp. Medan Ultra fick en titanram och 10 ATM-skydd har de två Watch7-modellerna aluminiumhölje och 5 ATM-vattentålighet. IP68-klassningen och flera genomförda MIL-STD-810H-tester är gemensamma, liksom den perfekta monteringen. Skyddsglaset på framsidan är av safirkristall, och båda har den övre och nedre knappen till höger. Den nya centrala snabbknappen fick däremot bara Ultra, trots att även de andra två gärna hade haft den. Dessutom: eftersom bezeln i år är virtuell – man scrollar genom att dra fingret längs pekskärmens kant – och detta fortfarande inte är tillräckligt precist, hade en krona varit den idealiska lösningen för mer tillförlitlig rullning. Jag försökte använda den virtuella bezeln i några dagar, men vande mig snart vid att svepa horisontellt och vertikalt på pekskärmen, så även i år är avsaknaden av ett vred en stor nackdel. Däremot finns det inget att klaga på när det gäller den utmärkta bildkvaliteten: på Watch7 44:s helt vita skärm uppmätte jag 942 nit, och i solljus syntes alla urtavlor, aviseringar och träningsdata perfekt, samtidigt som även den lägsta ljusstyrkan på natten förblev behagligt låg. AMOLED-svart kombineras med explosiva färger och knivskarp återgivning, även om de mindre bokstäverna förstås är bekvämare att läsa på 1,5 tum än på 1,3 tum. Beröringskänsligheten är utmärkt, men jag saknar Garmins fem knappar och de dussintals snabbfunktioner som kan tilldelas dem: Samsung har för få knappar och för få anpassningsmöjligheter. Watch7 har fått en ny uppsättning sensorer: tvåkanals-GNSS (GPS L1 + L5, GLONASS, BeiDou, Galileo), accelerometer, barometer, EKG, sensor för bioelektrisk impedansanalys (säg detta fem gånger i följd!), kompass, infraröd temperatursensor, ljussensor som reglerar skärmen och en pulsoximeter med 13 LED-lampor, vilket också medförde en obehaglig förändring. Den nya BioActive-sensorn är inte längre kompatibel med omvänd trådlös laddning från Samsung-mobiler, även om överföringen startade med Samsungs powerbank på 10 000 mAh (och tog 142 minuter). Det är märkligt att Samsung inte ens kunde utforma Galaxy Z Fold6, som släpptes samtidigt som Samsung Watch7, så att åtminstone den nya mobilgenerationen kunde ladda den nya klockan trådlöst. Den magnetiska laddningsplattan med USB Type-C-kontakt kan förstås anslutas till en telefon också, och då börjar överföringen direkt, men den måste man ju bära med sig. I förpackningen finns annars bara denna, klockan och armbandet. Mitt personliga problem är snarare att ingen av Watch7-modellerna laddas snabbt – 72 minuter är inte snabbt – medan de laddas ur snabbt: efter en veckas användning, med få installationer och lite musiklyssnande, och med Wi‑Fi och den alltid aktiva skärmen avstängda, landade batteritiden på knappt en dag för 40 mm-modellen och en och en halv dag för 44 mm-modellen, om jag även lade in GPS-träning. Jag var van vid fem dagars batteritid och vaknade därför ibland till en urladdad Watch på grund av mitt eget slarv, medan jag andra gånger inte hann få i tillräckligt med energi för dagen. Ultra kan naturligtvis vara batteritidskungen inom familjen, men den är betydligt tjockare, och ligger långt från de veckor av batteritid som en Epix Pro erbjuder. När det gäller Watch7 uppskattar DC Rainmaker kontinuerlig GPS-användning till 8,5–11 timmar, vilket knappast räcker för mer krävande prestations- och cykelturer eller ultradistanser. Jag hade väntat mig effektivare drift från det 3 nm stora Exynos-chippet, men definitivt inte att den första installationen och de hårdvarukrävande installationerna skulle innebära så mycket hackande. När detta var klart blev systemet lyckligtvis jämnt och smidigt, men en Apple Watchs silkeslena funktion och reaktionstid håller helt enkelt en annan nivå, även om den inte har bättre batteritid för den skull. En obehaglig följd av daglig laddning är för övrigt att batteriet slits ut snabbare och behöver bytas tidigare. I slutändan förväntar jag mig inte flera veckors batteritid av en klocka som jag valt för min egen handled, utan bara att den under en kort dusch hinner ladda tillbaka lika mycket energi som förbrukats sedan den senaste laddningen. Fullfjädrade smartklockor med öppet operativsystem är mycket långt från detta.